Reference customers
Dilafor
Professor Gunvor Ekman-Ordeberg vid Institutionen för Kvinnors och Barns hälsa (KBH), Enheten för obstetrik och gynekologi, är tillsammans med professor Anders Malmström i Lund, grundare av Dilafor.
— Trots att vi gjorde vår upptäckt redan i början av 90-talet tog det sin tid innan allt föll på plats för oss. Vi ville ha våra fynd så väldokumenterade som möjligt innan vi presenterade idén för KIAB år 2002. Eftersom vi hade så många välgrundade patientobservationer bakom oss insåg vi att detta kunde vara en stark framtida läkemedelskandidat. KIAB hjälpte oss med patenteringen och gav oss allt tänkbart professionellt stöd under uppbyggnadstiden. Det krävs mycket hårt arbete för att klara den långa processen innan ett patent blir klart. Vårt blev färdigt år 2005 och idag är vi redan inne i FAS II. Vi sitter båda i styrelsen och känner att vi som inventorer har en stark och viktig ställning i företaget. Men det är mycket viktigt att vara medveten om att man måste ”släppa sin bebis” i en kommersialiseringsprocess.
— Det känns mycket givande att ha kommit så här långt med vår ursprungliga idé. Innovation är att koppla ihop grundforskning och det kliniska, att så att säga ”tänka ihop det”. Vårt gemensamma mål är att hitta något som kan hjälpa kvinnor att få lättare förlossningar och det finns en stor glädje i att kunna se den omedelbara patientnyttan så tydligt.
Cogmed
Torkel Klingberg - professor i kognitiv neurovetenskap vid the Stockholm Brain Institute, Karolinska Institutet.
— När vi vände oss till KIAB år 2000 med vår idé var vi redan ganska väl förberedda. Vi hade en prototyp till affärsplan och insåg tidigt att det fanns en marknad för produkten. Vi hade tagit en första kontakt med en patentadvokat och även fått erbjudanden från två andra riskkapitalbolag som ville utveckla vår idé. Den främsta orsaken till att vi valde KIAB istället var deras breda nätverk och starka koppling till Karolinska Institutet. För oss kändes det viktigt att välja ett bolag med ett seriöst och framförallt långsiktigt förhållande till forskare. I dag kan vi tveklöst konstatera att vi gjorde rätt. Vi fick all den hjälp vi behövde av KIAB, allt från den komplicerade patenteringsprocessen till att rekrytera en VD. Tack vare att vi låg ganska långt framme redan gick det faktiskt ganska fort alltihop men det gäller ändå att ha gott om tålamod i den här världen. Produktutveckling tar tid och som uppfinnare får man räkna med en viss utspädningseffekt under de många stegen från idé till färdigt bolag. Det är viktigt att ha en viss entreprenörsanda och att tro på sin upptäckt.
Oncopeptides
Rolf Lewensohn – Professor vid Institutionen för Onkologi-Patologi (OnkPat), Karolinska Institutet.
— Vi såg potentialen till ett kommande cancerläkemedel i vår upptäckt men år 2000 befann vi oss på ett väldigt tidigt stadium, på molekylärnivå, och visste inte hur vi skulle kunna driva idén vidare till företag. Ingen av oss sex forskare, som kommer från tre olika universitet (KI, Uppsala och Chalmers), hade någon erfarenhet av marknadsvärlden. Eftersom vi arbetar som kliniker allihop och därmed är upptagna med helt andra saker i vår dagliga verksamhet vände vi oss till KIAB för att få en affärsmässig bedömning av patenterbarheten i vår idé. Vi lät KIAB sköta hela affärsdelen och tycker att de har gjort ett bra och mycket professionellt jobb, inte minst tack vare att de lyckades hålla ihop ett projekt där tre olika universitet var inblandade. Jämfört med riskkapitalbolag är de betydligt mer uthålliga och noggranna, troligen tack vare den seriösa vetenskapliga kompetens som finns i bolaget. Vi fick den hjälp vi behövde, men man måste vara medveten om att man som grundare åtminstone till en början måste bidra med väldigt mycket tid och eget arbete. Jag tror att det behövs mycket mer information och diskussioner om patentproblematiken ute på universiteten. Den allra viktigaste frågan vid en upptäckt är: Är detta patenterbart eller ej? Där har KIAB en väldigt viktig och unik roll.
Oncopeptides går idag helt enligt plan och är nu i klinisk fas.